När en bildidé slutligen blir verklighet

Modeller: Fjalar och Alexi

Ibland, för att inte säga ofta, är det klokt att inte rusa åstad och plåta något som dykt upp i huvudet, men den här bildidén hade jag gått och ruvat på i ungefär tre år innan jag kunde fotografera den. Det började med en idé om en serie fightbilder, men sådana finns det så många av så jag kände inte för att bidra med ännu en. En variant kanske skulle vara möjlig? Några bilder åt provbildshållet till gjorde jag strax efteråt, men mer än så blev det inte – jag saknade både modeller att göra den med och även en klar uppfattning om vad jag egentligen var ute efter.

Mot slutet av förra året började bitarna falla på plats på modellfronten och då blev det även dags att försöka få ett grepp om alla tankar och varianter som ibland snurrat runt i mitt huvud. Själva temat är inte särskilt unikt; fighter av olika slag förekommer i alla möjliga sammanhang och miljöer (vi människor är inte mer civiliserade än så). Jag bestämde mig för att istället för att ge mig på vad ett slagsmål egentligen handlar om, nämligen två ganska ömtåliga och faktiskt ganska sköra människokroppar som försöker slå ut varandra efter bästa förmåga. Det har inte så många gjort, så det kändes intressant.

Nu är jag ganska restriktiv med att fotografera naket, så jag brukar ha en diskussion med mig själv huruvida bilden vinner något på det eller inte. För mig ska avklätt eller naket tillföra och bidra med något, det må vara en tanka, en känsla, en stämning eller ett uttryck vilket ska bli en del i kompositionen. Modellens eller modellernas fysik och utseende sätts härvid inte i första rummet. Människokroppens ömtålighet blev förvisso synlig, men jag tyckte inte att det var skäl nog tills jag kom på att utan kläder försvinner även sådant som social status, livsstil, klädsmak med mera. Då hade jag skäl nog för att gå vidare med idén till modellerna.

Bägge ställde upp på mina tankegångar och datum bestämdes. Ljussättningen var rätt enkel och efter en kort genomgång på plats kunde fotograferingen börja. Att modellerna verkligen hade tagit uppgiften på allvar framgick med all tydlighet, för jag behövde inte ta särskilt många bilder för att få den serie jag ville ha. Det kändes nästan lite snopet att det gick så snabbt och lätt, men samtidigt skönt. Fotografering kräver mycket koncentration av alla och den här sessionen var rätt krävande att göra, men eftersom det gick stod nog alla inblandade fortfarande på topp när fotograferingen var över. Dessutom är det skönt att slippa ha en uppsjö av bilder att gå igenom.

Serien lades ut på en sajt för modellbilder och jag måste erkänna att jag var rätt nervös för hur den skulle tas emot, eftersom bilderna avviker rätt hårt från den gängse normen. De mottogs väl och jag kunde slappna av och börja glädjas åt att en bildidé äntligen hade blivit verklighet.